santaesmeralda

Glad i hågen hojjade jag hem från ett svettigt pass på gymmet....just när jag låst cykeln slog det mig att porten låses vid tio (klockan var halvelva..)....och jag hade glömt husnyckeln och själfallet även mobilen. Satan tänkte jag! Men då kom jag på klassikern - stenkastning. Jag smög runt huset och måtta in ullis fönster....ja, just ja sten måste man ju ha.....hrm.....ja det var bara sätta sig på huk i vägkanten en bit bort och börja leta. Lagom stora måste de va också, inte för små och inte för stora.  Vi bor på tredje våningen så det var ganska högt jag var tvungen att kasta. Typiskt att jag inte är bättre, missade fönstret med flera meter.... Till slut så fick jag in en hejdundrande trätt med den största stenen jag haft i handen. Det var tur att den hamnade precis bredvid fönstret på plåten för annars hade jag säkert pajat rutan... Ullis uppenbarade sig i fönstret och jag var glad igen!

Slutet gott, allting gott! 


/disträvilde

ps. Till tjejen som bor på första våningen i vårt hus: Du ska inte va rädd! Du kan släcka lampan igen.