santaesmeralda

Jag har länge tänkt göra något åt mitt svintoliknande hår, som jag måste erkänna har låtit växa fritt sedan i somras. Hur töntigt det än låter så har jag nästan skämts att visa upp mitt vanvårdade hår för en frisör och skjutit upp det ännu mer..
Men men, i onsdags på min lediga dag gick det inte längre att låta håret se ut som det gjorde, det var bara fult fult fult. Så jag cyklade ner till Linköping stad och tänkte att jag skulle ta första bästa frisör jag såg, jag kände mig ganska desperat. Jag ratade en tantfrisör, men hittade en annan frisör lite längre bort och gick in. Det var alldeles tomt där, något som kändes lite konstigt, men jag var som sagt desperat. Så kommer det ut en tjej från bakre rummet och jag frågar om hon kan klippa mig direkt, och javisst säger hon..
Det är nu det hemska börjar, jag sägar att jag bara vill toppa mig lite och hon börjar klippa mig. Alltså är det bara jag eller brukar inte frisörer blöta håret först??? Hon klipper alltså mitt hår torrt..å jag vågar inte säga nåt..jag börjar däremot svettas..mycket! Sedan kommer en annan tjej ut från det bakre rummet, och plötsligt slår det mig att dom är skitfula i håret..och jag ber en kort bön att det inte är dom som klipper varandra. Efter att hon har klippt klart, börjar frisören föna mig..??! Jag har alltså fortfarande torrt hår..Sedan kletar hon på antifrizz kräm..på mitt spikraka ganska glansiga hår som ligger som smetat längs huvudsvålen om jag inte gör något åt det. Till sist sveper hon av mig förklädet så att allt hår kommer över mina mörka byxor..
På ostadiga ben och helt svettig på ryggen betalar jag och går därifrån.. Håret ser ganska okej ut och Daniel såg typ ingen skillnad, så ingen större skada skedd trots de skräckfilmsliknande omständigheterna. Och det störande faktumet att jag för tre kronor till hade kunnat klippa mig hos en björn axen trainee.
Summan av kardemumman: jag klipper mig aldrig mer hos en okänd frisör, det hade kunnat sluta illa.