Kom och ta mig då!



GlassMedChokladsåsUrHinkMedStorSked
- jag kreverar snart!



Känns som om alla krafter i hela universum är riktade mot mig. Och inte på ett bra sätt, utan det sämsta tänkbara. Det är sjukt mycket i skolan, jag har cpångest (och ja jag vet jag har samma vokabulär som en fjortis som jobbar på coop....men det skiter jag i för jag är också skoltrött) över sommarjobbsansökningen som jag borde ägna mig åt, planerna på en veckas "semester" i mars spolierades av bajsLinus och sen så fuckar bloggen upp sig rejält då jag skrivit värsta spyan om hur överjävligt mitt liv är just nu - allt försvinner.

Så nu ber jag på mina jeansbeklädda (jag skriver inte bara för då låter det så himla nördigt...räcker som det är, ändå) knän. Kom och ta mig. Jag vet jag står näst på tur.

Idag på väg hem efter seminariet när jag var fruktansvärt irriterad på lärarna, och på vädret som tvingar mig att dra på mig mjukisbyxor över jeansen (!), önskade jag att jag skulle bli påkörd av en bil. Lite sådär lagom, typ som Roadkill (Ullis). Så jag slapp allt för ett tag. Förmodligen skulle nicklas pyssla om mig jättemycket också.

Min önskan slog inte in och lika bra var väl det. Upptäckte att man kommer långt med tre tårar vid matbordet också. Det hjälpte. En för skolan, en för sommarjobb och en för "semestern".  Funderade på att fälla en för mitt spårlöstförsvunna blogginlägg, men jag kom på att jag var mer arg än ledsen.


/vilde









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback