Lycklig med ångest
Jag oroar mig för att jag inte ska hitta de perfekta tighta svarta jeansen när jag väl får shoppa. Det är ett av få problem jag har just nu. Jag oroar mig också för att jag ska bli vuxen mot min vilja (för min mardröm är att bli vuxen).
Hur känns det när man är lycklig? Varför finns fjantiga sagor om lycka när verkligheten är en annan? Jag tror jag känner mig lycklig nu. Allt är ju relativt, tillochmed lycka tror jag. Men vad är den relativ till? Hur jag kände igår? Hur någon annan känner idag? Äsch, jag tror jag släpper det där. Mitt nuvarande "tänk" är att jag bara ska flyta med och leva för stunden, och så länge det känns bra bestämmer jag att jag är lycklig. För visst kan man väl vara lycklig även fast man har lite ångest eller problem ibland?
Pratade just med lars om vuxenhet och om den stora grejen attflyttaihop...just de två grejerna känns som om de hänger så tajt samman. Fan också. Varför funderar man så inihelvetemycket hela tiden. Jag måste sluta med det.
Gud vad rörigt det här inlägget blev.
Nu ska jag äta pasta med pesto och sen ska jag gå och köpa en flaska vin.
Puss till de finaste jag har
/vilde
Puss tillbaks, du är med det finaste!