santaesmeralda

Ofta när jag har druckit lite (eller mycket) stiger min självkänsla något oerhört . Jag blir nästan pinsamt självgod. Det är sant, jag kan sitta och riktigt mysa vid tanken på hur rolig jag faktiskt är, och snygg också, och inte att förglömma i besittning av ett knivskarpt intellekt.

Jag kan nästan skrocka lite för mig själv, vad bra jag är. Himla mysig tjej det där (om mig själv). Jag skrattar hjärtligt åt mina egna skämt. Jag brukar säga saker som vi är ju lätt snyggast på stället, och verkligen tycka det.
Jag kan inte boosta mig själv nog.


Men. Sen. Dagen efter. Och många andra dagar.
Så försvinner det där självförtroendet. Självförtroendet byts ut mot osäkerhet, självkritik och nedvärdering. Jag kan känna mig så ful och trist och att ingen tycker om mig i hela världen. Som en grå liten mus. Jag har stirrat ner i många toalettstolar (säger man så?) men en värkande hals och molande ångest till följd av detta. Så jävla onödigt!
För trots allt detta så finns det en liten röst som piper för full hals, vad bra du är, och vad rolig och trevlig och smart och snygg du är.

Så. Vad beror det på? Ger alkoholen mig ett självförtroende eller bara släpper det ut det jag redan har? Det senare skulle jag tro. Är det då någon dum serotoninsammansättning som pumpas runt i hjärnan när jag tänker negativa tankar om mig själv?
No more serotonin, säger jag.

Jag vet ju att jag är bäst ;)

/HybrisLars