Det finns en plats som kallas melankoli

Och där verkar jag ha fastnat. Jag vill bara ligga kvar under mitt duntäcke och tycka synd om mig själv. Vad som har drabbat mig vet jag inte ens. Jag bara känner mig trött och ledsen. Kanske är den annalkande hösten?
Inatt drömde jag att Daniel dog. Det var nog den hemskaste drömmen jag någonsin haft, och den var så himla verklig. Den sjuka känslan av att jag aldrig mer kunde prata med honom igen, usch jag ryser.

Nu ska jag försöka rycka upp mig lite, och cykla till skolan,wohoo. Förresten är det sjukt störigt att cykla en kvart efter att man gjort sig fin på morgonen. Allt har blivit förstört när man kommer fram, plus att jag jämt blir svettig och äcklig.

Si jo läjter




L.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback